Nålbindning

Jag är osäker på hur mycket jag har bloggat om nålbindning tidigare, den senaste månaden har jag dock nålbundit massor! Och på syfestivalen var det bara nålbindnings-lämpliga garn som var intressanta. ;)

När man nålbinder så sliter man av garnet i hanterbara bitar, till skillnad mot stickning/virkning/krokning där man arbetar med en tråd som fortfarande sitter fast i nystanet. Eftersom mer garn måste skarvas på hela tiden så är det lämpligast om garnet man använer är i ull (som inte är superwashbehandlat) eller alpacka som också tovar sig lätt, då är det lätt att skarva utan knutar eller garnslöseri.

Här har vi den första nålbundna mössan jag har gjort. Garnet är växtfärgat med krapp och stenlav. Jag är inte helt nöjd, mössan blev för stor och vägrade krympa när jag valkade den (och den blev därför betydligt hårdare valkad än vad jag har tänkt mig), resultatet är alltså att jag ser ut som ett barn i den, inte riktigt min målsättning.


Nästa projekt började med att jag undrade om jag kunde nålbinda randigt och få det att se snyggt ut. Dessutom hade jag inga "lajvvänliga" vantar, så kanske kunde jag prova på att nålbinda vantar också? Resultatet blev över förväntan, även om det är en hel del grejer jag kommer ändra på till nästa par. Garnet är växtfärgat, men jag är inte helt säker på vad det är, jag tror att det är björk + koppar (eventuellt överfärgat med indigo) samt lökskal, kan kolla upp om någon är nyfiken.

 
För några månader sedan hittade jag ett ljuvligt mjukt alpacka-garn på rea, jag köpte alla nystan som fanns i den här gröna färgen eftersom det var den enda som skulle kunna funka på lajv. På den här mössan började jag nedifrån istället för uppifrån, för att få en bättre form på den. Självklart så blev den för kort och jag fick återvända och göra fler varv i nederkanten, men det blev en snygg effekt tycker jag!



Sen läste jag om ett stygn som bara var en annan fastsömnad i föregående varv mot det stygnet allt här ovanför är gjort i, det ska tydligen vara mycket bra till strumpor. För att prova det så gjorde jag en liten löjlig halsduk som man fäster med ett spänne runt halsen. Inte medeltida på en fläck egentligen, men vanligt bland amerikanska SCAiter och praktiskt, så den kommer nog att få följa med på en del lajv och event där det passar sig.


Här är en närbild på mössan och halsduken, det syns inte så stor skillnad på stygnen, men stygnen i halsduken ger en mycket slätare yta på ena sidan, mössan "känns randig" på båda sidor så att säga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Follow Pleu